Mirakeltvillingmamma

När du
När du inser att dina barn som du hållt i en handflata nu börjar närma sig din egen längd blir man knockad till marken av livets fantastiska mirakel. Det är så att orden inte räcker till. Man är så tacksam långt in i själen att mina två mirakel klarat av allting på deras väg som varit en berg och dalbana. Och ens egen resa emotionellt en berg och dalbanan utan dess like. Tacksamhet lycka och glädje av att jag får vara mamma till världens finaste killar.

Må gott JH

Idag fick jag en sån lycklig känsla inombords när jag hämtade mina killar att de snart är 12 år de som har legat och fått plats i en handflata vardera. Det är otroligt. Man förstår inte vilken enorm tacksamhet. En vanlig förälder känner tacksamhet över sina barn men detta är något annat något större som bara prematurföräldrar vet vad det handlar om. Detta är liksom något annat att ha vandrat mellan hopp och förtvivlan liv och död varje sekund trippandes på tå knappt vågat andas för att läget kunde förändras på bara några sekunder inne på neo från lugnt till katastrofalt. Den sköra tråden varje dag i 100 dagar på neonatalen och såklart det har slitit på en samtidigt som det har stärkt och gett massor med erfarenheter. Det har gett en annan livssyn kan man säga eller ett annat förhållningssätt gentemot livet som sådant. Att livet inte kan tas förgivet och att verkligen leva i nuet för att man inte vet vad framtiden har i sina planer. Från ena sekunden stabilt till att andra stunden vara skarpt läge med återupplivningsförsök med neopuffen. Det var så otroligt tärande. Men det blev en ny värld som blev vardag. Man är så mycket starkare än vad man tror. Allt utanför sjukhuset blev en annan värld man hade knappt en aning om vad som hände där utanför. Hoppet och kärleken var ledstjärnan framåt i den tuffa situationen. Det är tacksamhetskänslor som är så starka att det går inte att sätta ord på dem. Det är väldigt fint att bära med sig den känslan. Känslan över hur stort livet är och hur starka mina killar varit och är och vad de gått igenom. Och vad man själv gått igenom. Är otroligt tacksam att fått ihop allt i en bok Pytteresan - 100 dagar på neonatalen. Det är tack vare alla mina dagboksanteckningar från neo annars hade nog minnet svikit mig kring att få ihop allt med en röd tråd i boken. Tacksam till livet och tacksam till mina killar som kämpat från första stund och med deras envishet och kämpaglöd från födseln så kommer de klara allt och alla utmaningar galant längs med livets resa.

Tacksamhet de luxe.
Härliga känsla.
JH

Tänker att nya året nu ska jag inte fokusera på att oroa mig för saker innan de händer. Jag är expert på att annars oroa mig månader veckor dagar innan något sedan när väl dagen är här så har jag oftast oroat mig helt i onödan. Helt meningslöst. Ibland brukar jag ha rätt magkänslan kan jag lita ganska bra på. På tal om magkänsla finns det någon sådan. Det sitter väl i huvudet om man känner på sig något eller. Min pappa gillar inte ordet magkänsla det finns inget som heter så det är bara ett dumt påhitt. Hur ska man då uttrycka sig huvudkänsla hjärtkänsla. Mycket av känslorna sitter i magen och ryggen har jag hört. Ryggen har jag erfarenhet utav att känslor kan utlösas vid exempelvis massage. En dag i december 2021 när jag gick på massage så var det som om alla mina känslor kom upp till ytan efter en rygg och nackmassage. Stress sitter i nacken och i musklerna trapetzius i nacken sa massören och när dessa masseras så frigörs känslorna. Det stämde så bra. Den dagen i december var det som om hela jag vibbrerade av känslor som suttit inbyggda i min nacke alltför lång tid. Stress oro allt kom ut och de kom ut i mina tårkanaler som en störtflod. Jag ska försöka att inte oroa mig så mycket i onödan detta året . Lättare sagt än gjort dock ska jag försöka anstränga mig. För min egen hälsas skull. Så att uttrycket magkänsla kanske skulle heta ryggkänsla istället eller kroppskänsla. Samtidigt som att det känns direkt i magen för där bygger sig oron gärna in som magkatarr eller magsår de bygger bo där. Jag vill vräka oron därifrån jag har haft så mycket utav den varan att nu vill jag fokusera på positiva saker. Det är lättare sagt än gjort men iallafall till 70 procent så vill jag vara positiv vissa dagar lyckas man bättre andra dagar lyckas man mindre. Livet är ju så upp och nedgångar.

Min bok finns nu på flertalet bibliotek.

Det är inte bara att ge ut en bok man ska marknadsföra den också. Det är en lycka i sig att se hur ens egna innersta berättelse kommer ut bland andra som ska läsa och ta del av ens personliga tankar. Lite skrämmande oxå att lämna ut sitt liv men mest är det bara glädje av att kunna ge tillbaka tacksamhet i en bok till alla som varit en del i mina killars liv från start och framåt. Hylla vårdpersonalen hylla livet tacksamheten mina killar och alla nära och käras stöd. Wow det har varit ovärderligt så fint och guld värt.

Jag tar ett steg i taget satsat hårt på sociala medier och att nå ut till bibliotek och även till neo avdelningar. Det är bara att fortsätta.

Lyckan är ju total från 2 små pyttekillar till två numera 11 åringar som är lika stolta som mig över att de har en egen bok.

Må gott
JH

Traumatiska händelser avlöst varandra trauma på trauma det är lite så livet fungerat de senaste 11,5 åren. I förra veckan fick ena sonen hjärnskakning och i samma veva min ena bror hamnade på sjukhus när han tuppade av. Oro oro det är lite melodin i min redan vana hjärna att leva så. Ibland funderar jag på hur det skulle vara att vara en vanlig familj utan massa trauma hela tiden efter varandra. Den föräldern måste ju känna sig fri som en fågel att kunna slippa gå med en oro i magen och ständigt på sin vakt som man är i denna familj och som är ett normalläge. För att inte grotta ner mig i negativitet så ska jag försöker vända det till positivt istället men hur. Jo jag har erfarenhet av att ta snabba beslut och agera snabbt tänka snabbt ringa 112 göra HLR med mera.
Jag har mycket sjukhuskunskaper och att ifrågasätta tänka kritiskt inte lita på vad alla säger utan gå på min känsla. Har även god specialpedagogisk erfarenhet i och med detta samt mycket pedagogik i min utbildning Pedagogik A Pedagogik B och mycket andra kurser där jag läst pedagogik. Jag tror att min utbildning inom barnomsorgen är en styrka och tvärtom att mitt liv med mina barn ger erfarenhet till yrket. Jag analyserar allt dvs alla tecken på att mina barn verkligen mår bra eller mår de inte bra så är jag bra på att ta reda på varför själv eller att uppsöka sjukvården. Jag är bra på att rodda vara som en samordnare kring olika besök på sjukhus habilitering beställa läkemedel skriva göra listor. Ibland blir det bara för mycket att bära så jag kvävs lite men då behöver jag bara andas lite och stanna upp sen kämpa vidare med allt. Kanske att man har lite mer krav från omvärlden att man själv är pedagog så då höjs kraven från omvärlden. Just nu är jag i mammarollen det är rollen som att bara vara jag Jennie som jag saknar. Jag försöker samla kraft för mig själv eller hitta saker och situationer som samlar kraft. Det är inte lätt ibland prematurmamma npf mamma och även att göra saker för mig själv behöver jag jobba med. Då det sker traumatiska grejer så blir det lite som bakslag jag blir mer än mamma jag blir den där superdupermamman som knappt sover om nätterna grubblar funderar googlar oroar mig och ibland helt i onödan. Det är nog ett vanligt fenomen men med den ryggsäck av traumatiska grejer så känns det som att jag måste packa ur packa om och tömma min ryggsäck ibland för att orka bära den. Någon som får mig att stuva om i ryggsäcken när den känns tung är min mamma och även pappa de får mig alltid att tänka positivt tänka på ett lättare sätt tänka om och tänka nytt. De får mig alltid att släppa ryggsäcken och tänka till. Jag är den som alltid vill ha kontroll tänk om jag släppte lite på den där sidan ibland och bara gav mig ut för att ha kul släppa alla krav då skulle känslan av inte bara ha mammarollen ge sig till känna utan även att jag är människa oxå att jag är jag och att jag även är dotter storasyster barnbarn med mera. Jag älskar att vara mamma det är det att jag oxå har andra roller som oxå behövs lyftas fram göras synliga för mig själv.

Slutklämmen är att
Alla erfarenheter kan ge styrka på olika sätt det gäller bara att sätta ord på dem. Trots att man i stundens hetta känner negativa jobbiga känslor så kommer även dessa att kunna sättas i ett ljusare sammanhang när man får lite perspektiv och lite tid har gått.
Ryggsäcken måste plockas ur och packas om ibland och ta hjälp av de som ger verktygen för att hjälpa dig och även du själv såklart som är den viktigaste nyckeln till detta.
Alla har olika roller synliggör dem låt alla rollerna få komma fram.
Ge dig själv tid att samla kraft på ditt sätt hur det nu kan vara.

Jag vet själv att det låter så fint och jag vet att teori och praktik krockar ibland men strävan är ju att vara så bra mamma som möjligt det är den viktigaste rollen dock finns det ett DU där en människa som bara behöver ta hand om sig själv lite mer för att kunna vara den bästa versionen av sig själv. Det är visionen målet önskan att få en så bra balans som möjligt. Om man själv mår bra då finns de bästa förutsättningarna och tvärtom då blir det svårare. Det var lite tankar såhär denna onsdag.

Må väl/

JH