DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA....

Man tror inte sina ögon. Det är fortfarande mycket snö. Det här har ramlat ner från vedbodtaket.

Söndag eftermiddag kom Sonen och Fjällan från Skåne.

AMV och Gubben kom en sväng också.

Måndagen regnade det och snöade och haglade men fram på kvällen lyste det upp. Då skulle Sonen och Fjällan och jag gå på upptäcksfärd i skogen och efter sjön.

Visst var det porlande i bäckar och massor med fåglar. Visst hörde vi hur orrarna spelade ute på sjön och det var bart efter strandstugestigen. Klar vi skulle gå längre upp i skogen och visst sken solen in mellan träden.

men...... det var snö och en hel del snö. På en del ställen gick det över knäna minsann och vi fick snö i stövlarna.

Sonens Fjälla hade nog inte väntat sig så mycket snö och var det inte snö så var det blankis. Vår lilla runda tog en hel timme innan vi hade pulsat oss hemåt.

Så kom sista april och vi hade planerat att elda upp vår gamla brasa och visst. Det gick bra ett tag. Solen gassade och fjärilar och fåglar for omkring oss där vi satt på varsin stol med en kopp kaffe och rulltrån och tittade på brasan och grejade lite grann.

Först var det mest bara rök men så småningom tog den eld men det varade inte länge.

Snö runt om och troligen under också så en hel del blev kvar.

Vi såg i alla fall att "mitt ljus i mörkret" hade fått igång sin brasa betydligt bättre än vad vi hade. 

Idag har vi tänkt att vi skulle steka kolbullar till lunch och så äta stekta abborrar till middag. Isen ligger kvar men igår kom sädesärlorna, till och med två stycken men vad dom ska äat vet jag inte. Det är dåligt med insekter än. Får väl mata dom med lite havregryn kanske.

Dagens ord: Äntligen har våren kommit i alla fall.

När jag tittar ut och ser hur det snöat inatt blev jag först förbannad men sedan tänkte jag att det här är väl den snö som ska ta bort den gamla snön kanske. 

Jag väntar ju på att Sonen och hans Fjälla ska komma. Dom åker från Skåne idag men ligger över inatt och kommer imorgon. Hoppas att det i alla fall är bar väg där dom ska åka.

Nåja jag börjar med att baka rullrån för att ha något gott att bjuda på när dom kommer. Gillar att sitta vid fönstret med rullgrånsjärnet och titta ut och se hur det regnar och haglar och är solsken. I dag är verkligen en aprilvädersdag.

Nu blir jag nyfiken på vad som hänt utomhus. Det första är att trots vädret så kvittrar fåglarna mer och mer.

Jag går ner till sjön och ser att en av dom stora granarna har gått av och ligger på marken.

Vandrar bort efter strandstigen och ser att det rinner i diken och bäckar men inte annars. Isen ligger tjock men det är landlöst och till min förvåning har bävern varit framme och gnagt på småalarna efter sjön.

Det har ju funnits bäver i ån men nu har jag inte sett några spår efter dom för jägarna hade tagit livet av alla trodde jag. 

Troligen hade jag fel men hur bävrarna dragit med grenarna bort till ån vet jag inte men så är det i alla fall.

Borta vid Kinabrors sommarstuga har bryggan ramlat ner. Så trist och än har inte sjön gått upp så man vet inte vad som kan hända.

På tillbakavägen rensar jag i diken och i bäcken och ser vattnet forsa mer och mer och jag har alltid älskat att rensa på våren. Det finns i mitt barnsliga sinne men roligare är att ha sällskap av hunden Jack som alltid hjälpt mig att dra upp ris och kvistar ur bäcken.

Nu börjar jag planera lite för hur jag ska göra i trädgården men oj så mycket att greja med, Känns som det är så länge innan jag kan rensa och göra fint och börja med att få ut i växthuset. När snön ligger så här länge så kommer man ju inte åt på länge ännu och då blir sommaren för kort. 

Jag är ju så nyfiken på hur det går med våren också, måste gå alla gamla stigar och titta i diken och ängar efter de första blommorna och fågelboen och allt möjligt. Det barnsliga i mig börjar komma till liv nu när den förbannade snön försvinner om än så sakta och så kommer Sonen och hans Fjälla och hälsar på i två veckor och det ska bli kul.Vi ska äta gott och elda brasan och kanske till och med grilla lite grann. Bara att hoppas att det blir fint väder. Någon gång ska det väl bli i alla fall.

Dagens ord: Att återuppleva våren och fågelsång och porlande i bäckar väcker ju liv en gammal surkärring.

Det går sakta med våren här i Fisksjön. Visserligen har alen gula hängen som gör att jag går omkring och nyser fast jag äter allergimedicin. 

Kallt på nätterna så snön tinar inte trots att solen skiner på dagarna. 

Vägen är visserligen bar men på sidorna är det massor av snö.

Det är landlöst och hos Kinabrors bryggan börjar luta oroväckande.

Broder B med familj och lite fler har suttit där nere och solat och grillat. Nalle är som vanligt lite sugen.

Verandan har i alla fall tinat fram och jag har tagit bort fåglarnas gamla frö. Nu är plankorna ännu mer ruttna. 

Nu längtar jag till att få ta fram hammocken men vet ju att det dröjer många veckor innan jag kan göra det. 

En helt annan sak funderar jag över. Jag var en gång i Tallin och det var länge sedan. På en torg stod en gammal tant och sålde tröjor och koftor. Jag som aldrig brukar köpa något i klädväg köpte min älsklingskofta. Den är magisk. Varm på vinter och skön på sommaren utan att vara för varm.

Så jag har slitit på den och så jag har lagat och lappat och satt skinnlappar på armbågarna. Så fin med får och natur på. Ett riktigt mästerverk men även ett sånt går inte att laga hur mycket som helst.

Ryggen är i skapligt skick men resten är trasig och jag förstår att precis som allt jag äger och som jag är så är den förbrukad och förstörd.

Vissa saker kan man inte slita sig ifrån och igår satt jag och gjorde en kudde av det som var kvar och nu har jag den i min soffa och kan titta på den lite till. 

Katten ligger också hos mig i soffan och hunden Nalle när han hälsar på. Nu är hunden Jack i Skåne men annars så ligger han där med mig väldigt ofta. 

Så av det kan man tänka att även det som är gammalt och slitet bör i alla fall få en chans till och inte hamna i soporna eller på äldreboende riktigt ännu. Det är inte bara ungt och nytt som har ett värde men det känns faktiskt så i den här tiden. Även en gammal kofta kan göra en varm och glad länge, länge, länge.

Dagens ord: Under snön finns faktiskt blommorna och väntar bara på att få komma fram i solen.

Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme.

i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många olika sorters roller. Nu var det inte det som lockade utan det var Rom. Att sitta i en hel timme och se Italien. Att minnas hur det var. Språket, solen, alla vackra ställen. Maten som jag riktigt minns hur den luktade och så god den var.

Minns Gardasjön och hur jag fick en hatt och ett vackert korallsmycket av min dåvarnde sambo. Minns musiken och plasket av vågorna och alla människor som glada och tjattrande gick omkring och värmen. Solen var så varm.

På instagram kan man se små filmsnuttar från Italien med musik till och jag brukar titta på det ibland. Se venedig och minnas hur det kändes att åka gondol och sitta på torget bland alla duvor och se på folk gå förbi och dricka jättedyrt kaffe. Gå runt och titta på alla konstnärer som stod och målade lite överallt.

Minns Cattolica och resorna upp i bergen i en öppen sportbil med en gullig kille från trakten. 

Minns när jag dansade en natt uppe på ett tak när havet med ljusen lyste nedanför och eldflugorna for omkring i träden och jag minns till och med att Strangers in the night spelades. Gud så romantiskt. Varm mitt i natten och jag hade min rosa klänning med bara tunna axelband och jag frös inte ett dugg.

Nu när man är väldigt trött på vintern spelar jag en italiensk skiva i bilen och lite vemod är det att veta att aldrig mer får jag uppleva något sådant. Det känns tungt i hjärtat att det är så att bli gammal. Allt roligt tar liksom slut och man får nöja sig med det lilla.

Som tex gå på tovningskurs och det gjorde jag igår. Jag hade ju gjort färdig min häxa så igår gjorde jag och några fler en bikupa istället.

Annars är det bara att skriva protokoll och uträtta sänt som ska göras.

Dagens ord: Längtar efter vär,me

Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land.

Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelser och det ska revisionsberättelser och protokoll och en massa papper. Så fint det skulle bli med en ny fin skrivare. Jo det kunde man tro.

Förstod genast att jag inte skulle klara att installera den men jag har ju tre bröder och dom är ju duktiga på data alla tre.

Kinabror började. Första hindret var att man skulle ha lösenordet för hotmaili. Va fan, hotmail har jag inte använt på minst 15 år och inte har jag en aning om vilket lösenord man hade då. Lösenord för att komma åt en skrivare. Varför då? 

Efter ett par timmars klater så lyckades han äntligen få igång åbäket och jag skrev ut en grej och tog ut på skrivaren.

Nästa dag skulle Broder B försöka att ta ut genom mobilen och det gick bra. Även från min mobil gick det bra men när Kinabror skulle försöka från sin mobil så funkade det inte alls.

Så stod åbäket där och blinkade med ett gult utropstecken. Dom läste, dom gick in i datorn och läste och beskrivningen och internet och fan vet allt. Inte gick det att gå tillbaka och börja från börja med en ny installering heller.

Här sitter jag nu och vet att snart ska jag vara klar med alla papper till årsmötet och ingenting fungerar.

Då gäller det att ta till den som är allra bäst och säkert har installerat många skivare. TuppOla.

Jaha ja, igår satt han från kl 12 till kl 6 och grejade och broder B kom och hjälpte till. Som vanligt så trodde jag att det var mig det är något fel på som inte klarar av det.

Varför i helvetet ska det vara så krångligt. Gör man det med vilje bara för att man ska behöva anlita proffs och betala massor med pengar.  TuppOla sa när han kom med den här skrivaren att det bara var att sätta i sladden så ordnade det sig. Fan heller. Jag blir så förbannad. Varför ska allt vara så krångligt.

Nåja, TuppOla kommer tillbaka men jag tror inte att vi får till åbäket. 

Så till något annat. Det är tomt på gården idag. Igår for Kinabror och hunden Jack till Skåne. Jack har fortfarande bandage om ena framfoten. Vi har lagt om den foten varje dag och snart blir det nog bra och är läkt.

Så jag saknar. Varje morgon kommer han in till mig och får tre ostskivor och en hundgodis och sedan skyndar han in till Kinabror för att få sista biten på smörgåsmacken. 

Kinabror ringde och talade om att han fått papper på att man inte längre får någon blankett för att fylla i momsen. För att få en blankett skulle man ringa skatteverket. Jaha,ja där kan man väl sitta telefonkö hur länge som helst. Ännu mer klater.

Det går inte att parkera en bil utan en massa appar. Är man i stan kan man inte ens gå på toa om man inte har appar och grejor. Välden håller på att bli ett rent helsike.  ibland undrar jag om jag är för gammal. Det tar för givet att man ska använda mobilen och datorn till allt. När man som jag är en gammal kärring som inte klarar alla nyheter som formligen öses över en så känner man sig underlägsen och dum i huvudet. Trodde inte att jag var dum i huvudet men nu börjar man ju undra.

Snön börjar i alla fall sakta men säkert gå bort och de första små bitarna med barmark börjar titta fram men den där solen man pratar om syns inte till.

Gården är blöt och slirig men i alla fall bättre än blankis och blötsnö.

Här sitter jag nu och känner mig väldigt förbannad och less. Så fort man tar i en teknisk grej så krånglar det. 

Dagens ord: Det var mycket enklare förut. Nu har tekniken tagit över makten. Vänta bara det är säkert bara början.